Det är inte ekonomin som avgör var elektrifieringen tar fart i Sverige – det är parkeringen. ChargeNodes data visar att 1960-talets stadsplanering sätter takten för 2020-talets elektrifiering.
Den vanliga bilden är att välbärgade kommuner med resursstarka föreningar leder elektrifieringen. Att elbilsladdning är något som sprider sig uppifrån och ned.
Vår data säger något helt annat.
Den intuitiva förklaringen till varför vissa BRF:er har laddning och andra inte är ekonomi. Välbärgade föreningar investerar. Pressade föreningar avvaktar.
Det stämmer inte.
ChargeNodes rapport om laddning i Sveriges bostadsrättsföreningar visar att korrelationen mellan medelinkomst och laddpenetration på ortsnivå är mycket svag – r = 0,18. Det är i praktiken inget samband alls.
Innerstads-BRF:er i Stockholms city, med höga medelinkomster och välmående föreningar, har bara 16,5 procents penetration. Förortskommuner som Tyresö når 71,4 procent. Sollentuna 62,6 procent. Nacka 61 procent.
Pengarna förklarar inte mönstret. Något annat gör det.
Det som skiljer de ledande kommunerna från de som halkar efter är inte vilja, ekonomi eller politisk färg. Det är parkeringsinfrastruktur.
BRF:er med egna parkeringsplatser eller garage kan installera laddning. BRF:er utan – ofta i tät innerstad med gatuparkering – kan inte.
Det är inte ett val. Det är en fysisk förutsättning.
Analysen i rapporten utgår från ett basscenario där 80 procent av landets 33 865 bostadsrättsföreningar har egna parkeringsplatser. Bland dem är penetrationen uppskattningsvis 31–36 procent – men fördelningen är långt ifrån jämn.
De kommuner som leder laddstatistiken är inte de rikaste eller de mest ambitiösa klimatkommunerna. De är de kommuner som byggde miljonprogrammet – med generösa parkeringsnormer, stora gemensamma garage och välplanerade P-platser.
Östergötlands län har 56,5 procents penetration, drivet av Linköping på 61 procent. Västmanlands län når 45,7 procent. Tyresö, Sollentuna och Nacka – alla präglade av 1960- och 70-talets förortsplanering – ligger i absolut topp.
Storstädernas innerstäder ser annorlunda ut. Stockholms innerstad 16,5 procent. Göteborg 20,9 procent. Malmö 19,6 procent. Det är inte ett utfall av bristande ambition – det är ett utfall av en tätare stadsstruktur med mindre andel egna parkeringsplatser.
Det är 60-talets stadsplanering som möjliggör 2020-talets elektrifiering. Och det är bristen på den som bromsar innerstäderna.
Det här är inte bara ett intressant statistikfynd. Det är ett politiskt problem – och det pekar mot tre konkreta åtgärder.
Breda nationella satsningar på laddinfrastruktur – bidrag, lagstiftning, informationskampanjer – når naturligt de föreningar som redan har rätt fysiska förutsättningar. De BRF:er som saknar parkering nås inte, oavsett hur generöst bidraget är.
Vad som faktiskt skulle göra skillnad:
Riktade insatser mot Skåne och Malmö. Regionen uppvisar lägre penetration än jämförbara delar av landet trots att nationella program gällt lika för hela Sverige. Det är ett tydligt tecken på att ett brett program inte är tillräckligt.
Regional data i bidragsansökningar. Idag saknar Ladda bilen-ansökningar läns- och kommuntillhörighet, vilket gör det omöjligt att följa upp var satsningarna landar och rikta stöd dit det behövs mest.
Förenklad beslutsprocess för BRF:er. Det är inte pengarna som är hindret – det är kunskapen om hur man genomför en stämmoproposition, upphandlar och hanterar elnätskapacitet. Fler föreningar behöver enklare vägledning, inte enbart ekonomiskt stöd.
Under Almedalsveckan, 22–26 juni i Visby, lyfter ChargeNode kopplingen mellan bostadsstruktur, hemmaladdning och elektrifieringstakt. Hur ser en politik ut som faktiskt når dit människor bor – även de som inte råkar bo i en förort från 1960-talet?
Anmäl ditt intresse för vårt panelsamtal och mingel på chargenode.eu/almedalen.
Läs mer:
→ Rapport: Laddning i Sveriges bostadsrättsföreningar
→ Hemmaladdning är en nationell säkerhetsfråga
→ 3 av 4 BRF:er saknar laddning – och gapet stängs inte förrän 2043
Charge Node Europe AB
Neongatan 4B
431 53 Molndal
